lördag 27 augusti 2016

Recension: När vi tvekade av Anna Todd



Titel: När vi tvekade
Författare: Anna Todd
Serie: After #2
Utgivningsår: 2015
Förlag:
Norstedts
 
Rec-ex: Nej
Köp: T.ex. på Adlibris
_______________________________________________________________________
 

Beskrivning från Adlibris:   
Efter en kaotisk början på Tessas och Hardins förhållande verkade saker och ting börja falla på plats. Sedan kom den förkrossande sanningen fram... Tessa visste att Hardin kunde vara elak och hans humörsvängningar plågade henne, men hon trodde ändå att han älskade henne. Så som hon älskar honom. Är Hardin verkligen den djupa och missförstådda kille som Tessa föll så hårt för? Eller var allt bara ett spel?

Tessa önskar att hon kunde lämna honom för gott. Men när hon tänker på deras passion, de stunder när de bara har varandra, är det inte så enkelt. Hardin vet att han begått sitt livs största misstag – han är på väg att förlora allt. Han kan inte ge upp Tessa så lätt. Men kan han förändras? Kommer han att kunna förändras - för kärleken?

När vi tvekade är andra delen i Anna Todds framgångsrika serie After.

________________________________________________________________________



Mina kommentarer med en hel del spoilers. Har du inte läst boken, sluta läsa här!
När jag skrev recensionen på den första boken i den här serien så var mina tankar ganska kaos. Jag visste inte alls vad jag tyckte om den. Jag hade verkligen ett love/hate-relationship till den... nu efter att ha läst andra boken i serien så har jag landat lite mer i mina tankar och kan ta det lite mer som det kommer.

Första boken slutade ju i en rejäl cliffhanger och jag inte nog poängtera vilket svin jag tycker Hardin är! Hur fasen kan man slå vad om att man kan ta en tjejs oskuld? Det är bara så jäkla sjukt!! Och jag kan inte fatta hur Tessa inte bara tröttnar och drar. Eller hon gör ju det, men hon kommer också tillbaka gång på gång - vilket för mig är obegripligt när man blir behandlad på det sättet.

Sedan hur Tessa super sig full och sedan typ tvingar Hardin att ha sex med henne känns också sjukt konstigt. Alltså hur dum får man bli? Och så Hardin som i sin tur hör Tessa säga Zeds namn i sömnen och då rusar iväg och super sig full han med... Alltså - KOM IGEN! Det här är verkligen den värsta sortens såpopera. Jag kände bara hur jag blev mer och mer trött på Tessa och Hardin och deras jäkla on/off-grej. Deras förhållande ger mig för fasen whiplash!

Sedan tyckte jag så sjukt synd om Zed... hur kan hon bara blanda in honom och leka med hans känslor på det sättet? Alltså hon vet ju att det är dumt men ändå gör hon det. Så sjukt onödigt! Stackars Zed och han var bara så himla snäll och förstående. Tycker faktiskt denna bok påminner sjukt mycket om Twilight... det känns lite som Bella/Edward/Jacob. Och jag önskade så att hon bara kunde ha valt Zed istället. Men icke! Tyckte det var så fint av honom och bara sitta hos henne när hon sov. Han bara fanns där för henne när Hardin än en gång betedde sig som ett svin. Dock blev jag lite tveksam efter den där sms-incidenten. Var det verkligen Zed som skickade och sedan raderade de där sms:en?

Tyckte dock inte att denna del slutade i en lika spännande cliffhanger. Visst så slutade det med en, men jag vet inte - jag är bara inte alls intresserad av att läsa mer om Tessas pappa.

Betyget är svårsatt, men blir en fyra denna gång med eftersom den här serien verkligen är underhållande och typ det enda jag pallar att läsa i min djupaste lässvacka.

 

Slutsats:
Suck, vad mycket drama - men ack så underhållande!


Men ååååh!!!

Råkade se på Cillas Instagram igår att det tydligen finns en hund i Mumindalen i nån av böckerna... han heter Ynk och är fasen det sötaste jag nånsin sett.

Nu vill jag läsa om honom! Var kan jag göra det? Nån som vet i vilka böcker han är med? Måste ju bara ha dem nu. Lilla sötnos!




fredag 26 augusti 2016

Friday Reads | Ge mig tips!

Läsningen fortsätter att gå väldigt segt, men här kommer i alla fall en liten video där jag pratar om varför jag inte läst eller bloggat någonting under veckan. Hoppas ni gillar videon!

söndag 21 augusti 2016

Jag har tagit ett beslut!

Hej allihopa, nu kommer det ett sådant där babbligt inlägg igen. Så bered er på ett ganska långt inlägg! Men jag tog ett beslut idag. Jag har ju pratat tidigare om det här med att känna sig tvungen att skriva vissa typer av inlägg och som jag sedan också var inne på i det inlägget så har jag ofta känt ett tvång kring olika typer av utmaningar.

Jag känner också att jag verkligen har hamnat i en lässvacka under augusti. Men nu under helgen har jag faktiskt avslutat tre böcker!! Så himla kul. Det är korta och lättlästa böcker. Men ändå! Efter det skulle jag plocka upp ännu en bok i GottaReadThemAll-läsmaratonet, Jojo Moyes Etthundra mil. Jag började läsa och kände bara att... "Nää, vad jag inte har lust att läsa den här boken just nu." Den var också en av böckerna i hylltömningsutmaningen för augusti. Jag har fortfarande inte läst någon av böckerna jag valt ut i den utmaningen för den här månaden och det gör mig stressad. Inte stressad egentligen för att jag måste läsa de där böckerna, utan för att jag måste göra det precis NU. När jag hellre läser något annat. För tänk om jag tvingar mig själv att läsa en bok jag egentligen inte känner för istället för en  JAG HAR LUST att läsa... för då ökar ju verkligen risken för att jag hamnar i en lässvacka och sedan kanske jag inte har nån lust att läsa NÅGONTING ALLS istället. När jag ju hade kunnat undvika svackan genom att bara byta bok just där och då, och läst något jag hade lust med istället. Förstår ni var jag vill komma?


Jag tycker dock fortfarande det är askul med Läs-a-lots och jag vill verkligen fortsätta med att delta i sådana när jag känner att jag har lust med det. Jag kommer nog inte att arrangera nåt på ett bra tag nu, men jag kommer absolut att delta i de Läs-a-lots jag hittar och som jag tycker verkar roliga.

Jag har varit inne på det redan i det här inlägget men jag känner att jag nog inte vill arrangera något nu på ett tag då det tar död på min läslust. Därför tog jag beslutet i dag att lägga ner min hylltömningsutmaning. Jag känner att det inte funkar längre. Jag orkar inte komma med några kreativa förslag längre och jag vill heller inte låsa upp mig för mycket med vad jag ska läsa varje månad. Jag är ledsen om jag gör nån besviken, men jag känner bara att det helt enkelt inte funkar längre. Så jag är ledsen för det. Jag kommer att plocka bort den utmaningen från min lista över utmaningar nu alldeles strax. Hur det kommer bli med övriga återkommande arrangemang jag har haft här på bloggen får tiden utvisa. Jag hoppas att ni förstår.

lördag 20 augusti 2016

Recension: Var är Audrey? av Sophie Kinsella



Titel: Var är Audrey?
Författare: Sophie Kinsella
Serie:-
Utgivningsår: 2015
Förlag:
B. Wahlströms
 
Rec-ex: Nej
Köp: T.ex. på Adlibris
_______________________________________________________________________

Beskrivning från Adlibris:   
En galen familj och en huvudperson att älska redan från första sidan.Efter det som hände på skolgården, när de där tjejerna ... nej vi behöver inte gå in på det, men det var kulmen på en lång tids mobbing, och efter det kommer Audrey Turner aldrig att gå tillbaka till skolan igen. Helst aldrig ens utanför dörren. Audrey lider av social fobi, generaliserat ångestsyndrom och depressiva episoder. Hon går hos en psykolog och gör hela tiden framsteg, men det är inte förrän hon träffar Linus som hennes tillfrisknande tar fart på riktigt. Linus får henne att våga göra saker hon aldrig trodde att hon skulle kunna göra igen, som att gå till Starbucks, äta glass i parken och prata med främlingar. Och långsamt, långsamt börjar hon hitta tillbaka till sig själv igen.

________________________________________________________________________



Mina kommentarer med en del spoilers: 
Har varit nyfiken på den här ett tag då jag ju älskar Sophie Kinsella och så sprang jag på den till extrapris på ICA Maxi - och då kunde jag ju bara inte motstå. Hade inte hört jättemycket om den innan, så visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig, förutom att den skulle handla om en huvudkaraktär med social fobi.

Över lag måste jag säga att jag gillade den här boken riktigt mycket. Den var mysig, rolig och lättsam och det fanns många stunder då jag satt och log för mig själv eller skrattade högt. Jag gillade den. Men det finns ETT problem med den här boken och det problemet är för mig ganska stort.

För jag tycker verkligen inte att det här är någon bra skildring av social fobi. Här skildras psykisk ohälsa som att den kan gå över i ett litet kick. Det gör den inte. Jag lider ju själv av panikångest som uppstår i olika situationer, och det är verkligen ingenting som bara försvinner av sig självt. Därför tyckte jag det var jättekonstigt och ologiskt att Audrey bara efter att ha träffat Linus några få gånger plötsligt kan hångla med honom från ingenstans... Efter att inte ens ha kunnat se folk i ögonen på flera månader. Det tyckte inte jag kändes logiskt eller ens tänkbart och det gjorde mig arg. Det är inte så här lätt att bli av med fobier och sådana här saker - och jag vill inte att läsare som aldrig själva har upplevt psykisk ohälsa ska tro att det är nånting som bara försvinner i ett litet nafs. Boken ger en otroligt snedvriden syn på vad fobier och psykiska åkommor är och hur de fungerar. För så här enkelt är det INTE! Hur ska unga människor som läser den här boken kunna hjälpa sina medmänniskor som kanske drabbas när de tror att det är så här i verkligheten? Att lära sig leva med social fobi är en kamp. Varje dag. Man måste träna och utsätta sig för många olika situationer i flera år innan man kanske ser resultat och ÄNDÅ så kanske man inte mår bra eller är bekväm. Så nej, jag är besviken på den här skildringen. Men vi går vidare till mina övriga tankar, för annars kommer den här recensionen bli alldeles för lång.

Jag älskade verkligen många av de karaktärer som fanns med i den här boken. Jag tyckte om Audreys mamma, om än så kanske hon var lite väl stereotypisk... "dataspel är farliga" o.s.v. Älskade verkligen Audreys lillebror också, han var jättesöt! Och så har vi ju Linus *swoon* Alltså när han gav Audrey den där lappen, om att han ville kyssa henne... jag dog!

Dock tyckte jag att det var lite synd att man aldrig riktigt fick veta vad det var som hade hänt Audrey, man fick bara hintar... jag hade velat veta lite mer detaljer. Och åh, vad roligt det var när Linus och Audrey utmanade varandra att gå fram och prata med okänt folk på offentliga platser. Och shit, vad arg jag blev när de bestämde möte med den där tjejen som hade varit med och mobbat Audrey och hon betedde sig som en j-la bitch. Det var HON som hade gjort fel, INTE Audrey. Och hur hennes föräldrar bara kunde sitta där och hålla med. Fy tusan, vad arg jag blev.

Nej, men över lag så tyckte jag om den här boken, men som sagt så hade jag stora problem med att acceptera sättet social fobi framställdes på. Men i övrigt en härlig bok. 

 
Slutsats: En lättsam och härlig bok. Dock är jag otroligt missnöjd med hur psykisk ohälsa framställs, så det bör nog tas med en nypa salt.




fredag 19 augusti 2016

Friday Reads | Lässvacka

Oj, vad segt det har gått med läsningen under augusti, men här kommer i alla fall en liten video där jag visar vad jag satsar på att läsa nu i helgen. Hoppas ni gillar videon!




torsdag 18 augusti 2016

Ett väldigt ärligt inlägg och lite tankar om bokbloggsvärlden!

För ett tag sedan såg jag det här inlägget. Det handlar om att bokbloggsvärlden har börjat bli lite enformig... att det är väldigt mycket inlägg om samma sak.

Jag har börjat känna lite samma. Och nej, det betyder inte att jag ska sluta blogga. Absolut inte. Men jag har ibland den senaste tiden känt att jag inte vet vad jag ska blogga OM. Dock känner INTE jag att jag inte vill blogga om något bara för att andra har bloggat om samma sak. Jag skriver om saker för att JAG VILL DET. För att jag har ett behov att skriva av mig om saker som intresserar mig. Men jag kan förstå att det kanske blir tjatigt för vissa när de bläddrar igenom sin feed och inser att det finns typ 10 inlägg om samma sak. Samma taggar, hundra recensioner av samma bok... Det förstår jag.

Och som sagt, ibland vet jag inte vad jag ska blogga om. Jag skulle gärna se att bokbloggsvärlden var lite mer individuell och kreativ... men så är det ju så också att vi alla har ungefär samma intressen och gillar samma saker och då blir det ju samma typ av inlägg...

Jag skriver om det som intresserar MIG, oavsett vad andra tycker. Den här bloggen finns i första hand för att jag ska få skriva av mig. Jag fortsätter att blogga här för att JAG har ett behov av att göra det. Sedan är det klart att jag blir glad när ni kommenterar och gillar min blogg - men helt ärligt skulle jag nog i slutändan faktiskt fortsätta skriva här även om ingen läste mina inlägg, för att JAG behöver och vill det.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget. Det är mest lite saker jag har tänkt på den senaste tiden och hur mycket min blogg faktiskt betyder för mig. Det känns skönt att ha något som man bara har för sin egen skull för att man vill det. Blir saker enformiga ibland, så blir dem det. Men jag känner ändå att jag gillar det jag gör här, oavsett vad andra tycker. Och det tycker jag ändå är det viktigaste. Jag skriver om det som intresserar mig, tycker nån att det är tjatigt eller ointressant, så får de tycka det. Jag trivs på min blogg och det är faktiskt huvudsaken!

En annan sak som jag har känt är att jag har varit väldigt aktiv med att hitta på roliga grejer... t.ex. Läs-a-lots och Read-a-longs och bokbytescirklar... och jag känner att det har varit lite för tidskrävande för mig. Det har tagit väldigt mycket tid för mig att hitta på roliga grejer som ni ska kunna delta i - tid som tagits från MIN faktiska lästid - och det är lite tråkigt tycker jag.
Det är ofta jag har frågat om någon vill hjälpa mig och arrangera och ingen har hört av sig och det tycker jag är jättetråkigt. Därför kommer jag fr.o.m. nu lugna mig lite och ta ett steg tillbaka och istället fokusera på den faktiska läsningen. Och nej, det här är inte menat som att klaga, utan det är bara lite tankar och insikter jag fått den senaste tiden. Jag har fått extremt lite läst under augusti och har börjat inse att jag har under en ganska lång tid har lagt alldeles för mycket energi och tid på att försöka komma på nya, roliga bloggidéer -  istället för att bara ta upp en bok, chilla och läsa den.

Dock skulle jag gärna vilja komma med lite nya idéer här på min blogg. Och jag känner ibland att jag saknar inspiration och att bloggen går på nån slags autopilot. Det skulle jag gärna undvika. Så är det så att någon har lite tips om vad som skulle kunna förbättras så hör gärna av er. Be mig dock inte arrangera fler Read-a-longs eller Läs-a-lots på ett tag nu. Och jag vet att det här inlägget låter jätte-EGO! Det är inte min mening. Jag har bara kommit till lite insikt med en del grejer och börjat lära mig när det är dags att sätta stopp och inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Och förlåt för ett långt och babbligt inlägg. Sorry.